Skip to content

Denna webbplats är inte aktiv längre.


Att välja sida i en fantomdebatt

Den lätt infekterade debatten mellan fantomer och traditionella bryggare rasar vidare. Två läger har skapats, inte minst i Belgien där det kulturella och historiska arvet kanske tas på större allvar än någon annanstans. Onekligen en debatt spännande att följa och engagera sig i. Men måste man välja sida?

Å ena sidan. Jag älskar mångfald. Jag är oerhört glad över att fantomerna klivit upp på scenen. För en sak är säker, det skulle inte ha funnits lika mycket och lika bra öl utan dem. Få fasta bryggerier vågar satsa helhjärtat på det mer oväntade, på det smakrika, på det som utmanar och utvecklar våra sinnen. Det kostar att investera och köpa utrustning. Räkningar, hyror och skulder ska betalas. Fasta bryggerier är och kommer alltid att vara beroende av en viss volymförsäljning för att överleva. Och som alla vet är det sällan en ”storsäljare” är samma sak som en ”smaksensation”. I synnerhet nya bryggerier är tvungna, tror de i alla fall, att göra övervägande publik eller, du väljer här, tråkig öl för att få stålarna att rulla. Färre fantomer skulle innebära mindre spännande öl, så enkelt är det faktiskt. Vidare ska vi vara extremt tacksamma för alla sparkar de slumrande, mätta och dästa drakarna fått i röven. För det är fantomerna och de före detta hembryggarna som gått i bräschen för hela den nu världsomfattande och nödvändiga revolutionen.

brussel

I ena ringhörnan: BBP

Å andra sidan. Mitt resonerande och inkännande jag kan förstå alla som sliter, kämpar och förstör sina ryggar för att få det att gå ihop. Jag kan förstå irritationen, eller kanske snarare avundsjukan, över att fantomen tvärs över gatan får det mesta serverat bara genom att skicka ett mejl till de Proef i Belgien (förvisso en grovt förenklad beskrivning om du frågar fantomerna själva). Sant är dock att de kan lägga mer tid och energi på att synas och höras i ”rätt” forum. Svala snubbar som vet exakt vilka strängar de ska spela på för att få cred och uppmärksamhet. Den gode Mikkeller till exempel, någon sa att han är ”mer affärsman än bryggare”. Hur riktigt det påståendet är vet jag inte. Och jag vet inte om jag bryr mig heller. Men jag förstår som sagt varför de som tar stora ekonomiska risker blir provocerade, det ÄR ganska mycket räkmacka på sina håll.

Inga fasta bryggerier skulle heller kunna spotta ur sig lika många olika sorter och påfund, apropå Mikkeller och räkmackor. Han har själv sagt att ”ölskapandet inte är någon avancerad vetenskap, att jag släpper nästan allt jag kommer på och att det är upp till var och en att köpa eller inte”. Den lyxen kan få andra unna sig, att ”släppa nästan allt man kommer på”. Han har ju en poäng, ingen tvingar någon att köpa något. Men lite cynism går ändå att ana i det resonemanget. Personligen skulle jag aldrig använda mina följare som försökskaniner. Personligen skulle jag aldrig släppa någonting som jag själv inte var nöjd och stolt över, och bevisligen har Mikkeller krängt en hel del mindre lyckade experiment genom åren. Bara för att han kan liksom. Sådant retar givetvis också upp den som endast har möjlighet att lansera max tre-fyra-fem öl om året. Att Mikkeller också slänger fram ett mästerverk med jämna mellanrum är en annan femma.

Utifrån ett rent konsumentperspektiv skulle det hur som helst vara bättre om alla koncentrerade sig på sina egna produkter istället för att hetsa upp sig över vad andra gör eller inte gör. Märkligt nog är det mest nya bryggare/bryggerier som verkar klaga. Jag menar, de visste ju om förutsättningarna, att det finns fantomer där ute. Att det finns ”beer designers”, om man vill använda ett nedsättande uttryck, som släpper en ny bärs i veckan utan att själva få diskbrock eller maltdamm i ögonen. Bara att acceptera, bita ihop och se till att göra bra öl själv. Våga satsa, våga vinna, skita i att göra ännu en standard-IPA enligt formulär 1A. Det går ju uppenbarligen att välja sina egna och unika vägar, det har tillräckligt många fasta bryggerier visat vid det här laget. Visst, du måste ha ett par storsäljare i portföljen, i alla fall om du sitter fast i bankens klor. Men alldeles för många är alldeles för fega, okunniga eller traditionsstyrda, och det är ju knappast fantomernas fel.

Måste man välja sida? Nej. Ytterst få företeelser här i världen är antingen svarta eller vita. Det går att ta till sig båda sidornas argument. Tack och lov är det ändå rätt få som har valt öppen strid (någon som kommer ihåg Metallica Vs Napster?), de flesta traditionella bryggare verkar köpa läget och just koncentrera sig på sina egna verksamheter. Nog bäst så. För en strid mot fantomerna kan inte vinnas, annat än möjligen lokalt, eftersom vi ölälskare inte vill att fantomerna förlorar. Det är vi konsumenter som till syvende och sist bestämmer. Vi vill ha mångfald. Och där valde jag nog sida lik förbaskat.

Kategorier: Krönika

Taggar: Belgien, Debatt, Fantombryggare

Nystart och kalas hos Ica Folkis

untitledVa? Visste du inte att Ica Folkungagatan (butiken bredvid Bolaget) i Stockholm har en bar? Jo, det är sant. Sedan i höstas. En bar! Och i morgon fredag har denna bar en nystart kan man säga, när importören Cask Sweden flyttar in och ordnar kalas. Ungefär femton olika flaskor (flest från BrewDog så klart) plus fem olika fat utlovas, och den sistnämnda kategorin innehåller bland annat en vecka ung Gamma Ray (Beavertowns APA). Och pinfärsk Gamma Ray är inte kattpiss kan avslöjas.

Bäst av allt? Priserna, förutom att Loa Falkman INTE dyker upp. Det kommer att bli ”löjligt billigt” enligt initierade källor.

Har du aldrig blivit lite fredagssalongs inne i en Ica-butik? Nu är det dags.

Kategorier: Nyhet, Ölguide, Ölsläpp

Taggar: Beavertown, Cask Sweden, Gamma Ray, Ica, Stockholm, Sverige

Kortrecension: Brewski – Mango Feber

IMG_1706

Brewski – ytterligare en skånsk pärla?

Skåne, Skåne, Skåne. Ölsveriges kvalitativa epicentrum. Ölsveriges ymnighetshorn, gyllenfärgade flodvågor formligen sveper över oss medan vi kämpar panikslaget för att inte dru… Stopp, det räcker. En lätt överdrift det där sista. Men bara en lätt. Skåne förtjänar verkligen en ordentlig hyllningskör med tillhörande orkester, ingen annanstans tas svängarna ut lika hårt och med lika gott resultat. Många nykläckta bryggare och bryggerier borde åka dit på studieresa. Varför inte införa en lag på det?

Så, nu räcker det med smek. Allt som flyter i landskapet är inte guld och ingen kommer undan bara för att man är född nära en bokdunge. Det måste ju smaka också. Och vi provar som bekant alltid med blanka sinnen och utan förutfattade meningar… Well, en lätt överdrift det där också. Självklart har även vi nåtts av alla rykten som säger att Brewski håller den gulröda fanan högt. Riktigt högt sägs det till och med.

Det började som Highnose och gästspel hos Höganäs bryggeri. Nu i helt egna lokaler i Helsingborg (som för övrigt även parhästen All In Brewing delvis flyttat in i). Färdigfantomat alltså, även om Marcus Hjalmarsson och kompani aldrig har sett sig som rasrena fantomer: ”Vi var några ölnördar som hade kul hos ett bryggeri”, ungefär.

Under en snabbvisit till, just det, Skåne förrförra helgen snabbprovades den uppskrivna DIPA:n Mango Feber. Innehåller mango (nä?!), amarillo och mosaic.

Några kortare och skissartade noteringar plus en ungefärlig poängbedömning:

Tropisk fruktchock! Men samtidigt en balanserad, snygg och härlig sådan, mango och mosaic är ju som skapta för varandra (vilket inte Brewski är ensamma om att ha upptäckt). Mosaic ja, väldigt tydlig sådan här. Något grön och gräsig, plus toner av blommor, tall, överextraherade fruktteer, citrus och Fazers ananaskarameller. Alkoholen (åtta procent) är nära att slå över men håller sig på rätt sida hela vägen. Rejäl beska så klart, men inte heller den kliver över smärtgränsen. Grape (herr amarillo gör sig påmind) och blodapelsin i avslutningen. Det här är gott, inget snack. Saknar dock möjligen den där fetman och extra extradimensionen (à la Surly och Floyds ni vet) för att betyget ska orka nå över 90-pinnarsstrecket.

Poäng: 87-88

Så mycket bättre än så mycket annat svenskt. Lovande, minst sagt. Brewski skruvar upp förväntningarna inför framtiden.

Nej, vi ska absolut inte skänka Skåne till Danmark. Hur skulle det se ut? Vårt grannland i söder har redan tillräckligt många bra bryggerier per capita. Det har inte vi.

Mango Feber kostar 39,90 kr för 33 cl och finns i sex skånska butiker i skrivande stund. Går även att beställa.

Läs om Brewski på Facebook

Kategorier: Recension

Taggar: Brewski, DIPA, Mango, Skåne, Sverige