Skip to content

Recension: Baladin – Wayan Birra Saison

IMG_1514

Köp mer Baladin!

Hade egentligen inte tänkt recensera Wayan. Men den visade sig vara så bra att det helt enkelt inte gick att låta bli. Detta är alltså en ”efterhandsrecension”. Eller kanske snarare en liten hyllningstext.

Släpptes på Bolaget för två månader sedan, så ni (få) som regelbundet köper och följer Baladin har säkert redan provat. Baladin ja. Ett bryggeri som förtjänar mer cred och större uppmärksamhet av gemene svensk. Vi är nog inte medvetna om vilken tur vi har som ständigt får ta del av Teo Mussos finstämda kreationer. Länge står de kvar på hyllorna. Oförskämt länge.

Okej, allt som lämnar Piozzo är inte omistligt och visst sockrar Musso för mycket emellanåt. Men om vi säger att var femte Baladin är för söt så är resterande brygder mer eller mindre superba. Nöj dig med nio amerikaner och låt den tionde flaskan bli en italienare nästa nyhetssläpp. Vi behöver inte alltid gräva i USA för att hitta guld.

Wayan är, som det också står i den kommersiella beskrivningen, en högst personlig saisontolkning. Innehåller inte mindre än sjutton olika ingredienser. Korn, råg, vete, bovete och spelt, förutom ett flertal humlesorter och kryddor som bergamott, kanel, kamomill, apelsinskal och peppar. 5,8 procent.

Utseende: Gyllengul, oklar. Vitt skum som försvinner relativt fort utan att lämna några tydliga spår i glaset.

Doft: Hettan (påminner om såväl vitpeppar som gul chili) hålls i tillräckligt strama tyglar. Örter, vitt bröd, bergamott, torkade aprikoser, vete, äppelmust och mogen cider, korianderfrön, blommor, mandariner, apelsiner och en whiff av kanel. Samtidigt både karaktärsfull och subtil. Humlen är som en osynlig ande som lätt och flyktigt sveper förbi ansiktet. Tillbakadragen jästighet, men det finns definitivt en saison bland alla kryddor och ingredienser. Tjusigt och lovande.

Smak: Äppelpaj med kolasås och en fjärdedels gul chili, typ. Plus bergamott, aprikoser, mandariner och korianderfrön. Sval och gul frukt, liksom en del tropisk dito. Absolut inte för söt, trots humlens låga profil. Lång, väldigt lång, och något kryddig eftersmak som avslutas med ett perfekt sting av hetta. Kunde ha blivit spretigt värre det här. Wayan är allt annat än spretig i praktiken.

Sammanfattning: Helt suverän faktiskt. Minst sagt skickligt att sy ihop en dylik påse utan att lämna några irriterande sömmar.

Humlen hindrar kladd, trots att kottarna knappt märks. Just att det inte blir för sött. Eller för kryddigt. Eller för pepprigt. Eller för osammanhängande och ofokuserat. Varje klunk bjuder på nya överraskningar och upptäckter, sjutton ingredienser trängs som sagt i glaset. Ändå råder smakmässig harmoni, hela tiden och hela vägen. Wayan är mer än en bruksbärs. En saison att kontemplera över. Här visar Teo Musso sitt geni.

”Man vill bara ha mer” och ”sjukt gott” hörs bredvid mig. ”Sofistikerat” vill jag tillägga. Ett ord som för övrigt går att applicera på det mesta han gör. Sofistikerat. Baladins TM.

Dags att fler upptäcker magikern i Piemonte. Innan Systembolaget tröttnat på att ha honom som återkommande hyllvärmare.

Poäng: 90

Wayan finns kvar i ett tjugotal butiker spridda över landet. Kostar 79 kr för 75 cl.

Läs mer: Wayan, Birra Baladin

Kategorier: Recension

Taggar: , ,

1 kommentar

  1. Kände ganska exakt likadant när jag drack den. Började prata högt för mig själv, och hörde av mig till vänner när det inte längre räckte.