Skip to content

Provning: Sex nyanser av Chimay Blå

chimay_vertikal_04

Världens mest kända kapsyl?

År 1862 började munkarna på klostret Notre-Dame de Scourmont att brygga öl. Först ut var en tidig variant av den dubbel som numera kallas Röd på svenska, en strålande sak på sju procent. 1948 lyckades fader Théodore isolera Chimays unika jäst och samma år skapades det julöl som senare döptes till Blauwe, Bleue, Blå eller Grande Réserve.

Chimay är förmodligen det mest kommersiella belgiska trappistbryggeriet. Således har man aldrig nått upp till den status som Rochefort, Orval eller Westvleteren har bland världens konnässörer/nördar. Men deras öl ska inte negligeras eller underskattas, om vi för ett ögonblick struntar i tillgänglighet, Mammon och cred. Ni som provade Röd på fat under Stockholm Beer & Whisky Festival vet att Chimay förtjänar respekt.

Blå lämpar sig ypperligt för lagring och den allmänna uppfattningen är att oxidation tar Chimays starkaste brygd betydligt närmare himmelriket. Frågan är bara hur lång tid som krävs. När når ölet sin fulla potential utan att tappa skärpan? Ett år? Två? Sju? Den gamle whiskyprofilen Michael Jackson hävdade att Blå är som bäst efter ungefär fyra år. Till skillnad mot bryggeriet som, åtminstone på 80-talet, tyckte att två år räcker alldeles utmärkt.

chimay_vertikal_01

Rätt gissat, 90-talaren längst till vänster.

Sex olika årgångar eller batcher gör upp i en avslöjande vertikalprovning. Sex olika nyanser av blått. Äldst är en flaska från 1998. Yngst är ett nyinköpt exemplar som bryggdes någon gång i fjol. Sverige, vi har snart ett resultat.

2013
En typisk mörk klosterbelgare med sin jästighet och söta knäckighet. Ovanpå de klassiska karaktärerna finns dock en ”modern” twist. Det känns oväntat humlat. Visst, kottarna försvinner mer och mer för varje år och jämförelserna med de lagrade flaskorna säger inte så mycket. Men inte hade väl färsk Chimay Blå så här tydliga humletoner förr i tiden? En tillfällighet? En kundkravsanpassning? Hur som helst god, balanserad och fräsch (om man nu kan använda ordet fräsch i trappistsammanhang). Smakar nybryggt. Vilket det ju också är, relativt sett.

Poäng M: 88
Poäng F: 87

2010
Klart mer vinös än ovan, har på (drygt) tre år tagit ett stort steg mot full mognad. Fräschören är som bortblåst och sockersötman har förvandlats till ett potpurri av torkade frukter. Smaker av marsipan och starkviner. En aning stängd, doften vill inte riktigt blomma ut ordentligt. Men det sistnämnda är en parentes. Gott är det nämligen. Väldigt gott.

Poäng M: 91
Poäng F: 93

chimay_vertikal_07

Sex nyanser av brunt.

2009
Enormt komplex och harmonisk. Tydliga mognadskaraktärer. Svamp, soja, mandelmassa, marsipan, trä (ceder?), nougat, choklad, kola, körsbär och wow i största allmänhet. Inbjudande, generös och lyxig. Lång och fint besk avslutning. En dryckesupplevelse för bara tre tior, om man orkar vänta i fem år. Något att tänka på när vi står där med korgarna fulla av nysläppt och svindyr öl.

Poäng M: 94
Poäng F: 95

2008
Väger lätt, särskilt jämfört med 2009:an. Saknar de andras tryck, tyngd, djup och fyllighet. Uppställningens ”sockervatten”, smaken påminner faktiskt om både Dr. Pepper och Coca-Cola. Är dessutom på väg att krokna efter sex års lagring, primärfrukten sjunger på absolut sista versen. Lite stängd i doften, precis som 2010:an. Åldrad på gränsen till enkelspårig? Ja, det måste man nog säga. Smarrig? Tveklöst.

Poäng M: 89
Poäng F: 90

2003
OS-medalj i mognad. Skog, svamp, knäck, japansk soja, madeira, tawny port, muscovadosocker, russin, körsbär, rostade nötter, läder, gamla böcker, Coca-Cola, rödfruktigt kaffe, Gruyère(!) och instängd sommarstuga i doften. Galet komplex och vinös. Påtaglig sälta. All frisk frukt är borta, en pensionär som balanserar på avgrundens kant. Fortfarande givande. Men du måste uppskatta öl som hålls vid liv med hjälp av sondmatning och dropp.

Poäng M: 86
Poäng F: 86

chimay_vertikal_02

Har 98:an överlevt tidens tand?

1998
Oj. Vi kliver rakt in i ett så mögelangripet hus att väggarna förvandlats till något som mest liknar spröd kexchoklad. Det går att riva huset för hand, så uppätet är det. Cocktailkörsbär, träprodukter och träslag av alla möjliga slag, annars doftar och smakar det nästan bara unket och just mögel. Det är över, finito, slut, dött. Begravning och minnesstund återstår. Odrickbart, alla poängbedömningar är meningslösa.

Poäng M:
Poäng F:

Sammanfattning: Det verkar som om Chimay Blå peakar efter ungefär fyra-fem års lagring. Om det går att dra några bestående slutsatser av den här provningen. Michael Jackson hade och har rätt. 2009:an är perfekt balanserad. Den har kvar sina grundstenar, samtidigt som den är underbart mogen och komplex. Vinnaren. Inget snack.

Märkligt att 2008:an inte kunde matcha den endast ett år yngre kusinen. Här rör det sig nog snarare om batchvariation, 08:an förlorade faktiskt mot alla i grenarna fyllighet och djup.

Ni som har 2003:or kvar (släpptes på Systembolaget för snart två år sedan) bör nu känna en lätt panik. Såvida ni inte är nekrofiler. Själv tänker jag dricka mitt sista exemplar i kväll. Den har definitivt redan placerat flaggan på bergstoppen. Nedklättringen är påbörjad.

chimay_vertikal_03

Nej, tyvärr. Stendöd.

Humlebomben i gänget. Nåja, bomb och bomb. Men visst är väl flaskorna som nu står på Bolagets hyllor mer generöst humlade än tidigare versioner? Eller har vi förträngt hur en färsking smakar? Ingenting negativt med fräschör förvisso. Mer en fråga om tycke och smak eller vad man är sugen på för stunden.

98:an köptes i en ölaffär i Bryssel för cirka tre år sedan. Gud vet hur den lagrats. Mörkt och svalt? I ett skyltfönster? Tvärdöd i vilket fall som helst och den där mögelsmaken stannar kvar i flera minuter efter varje klunk. Att spara en flaska i sexton år kan inte rekommenderas, förmodligen inte ens om den stått i en källare med ultimata yttre förutsättningar.

Jag måste bara skriva det en gång till: Alltså, trettio spänn för en Chimay Blå. Glöm i garaget, källaren eller på vinden i fem år. Njut sedan. Och medan du gör det, fundera över prissättningen på öl från nya och coola bryggare. Okej, humle är dyrt och bärsen är bra. Men nog är det i första hand coolheten vi betalar för.

Chimay Blå finns i Systembolagets standardsortiment och kostar 29,40 kr för 33 cl.

Läs mer: Chimay, Ratebeer: Chimay Blue

Kategorier: Provning

Taggar: , , ,

2 kommentarer

  1. Tack för varningen om 2003! Jag var besviken på den när den kom då jag hade väldigt goda minnen av tidigare lagrade varianter, så en flaska blev stående…

  2. Nu har jag druckit min sista 2003:a och den var i princip död och smakade mest sump. Flaskvariationen inom samma årgång är med andra ord väldigt stor, uppenbarligen även mellan flaskor som har lagrats på samma sätt och lika länge. Den 03:a vi hade på provningen var något piggare och klart godare. Hur som helst sjunger din 03:a på sista versen. I bästa fall.